Drönarfotografering kan hjälpa forskare kartlägga växtligheten i Arktis, visar fältforskning i Abisko.

Vanligtvis mäts produktiviteten i arktiska ekosystem i detalj genom markkontrollytor, eller i stor skala med satellitdata. Med drönare kan dessa två kartläggningsmetoder sammankopplas och ge detaljerad analys i större skala.

I en ny studie, som postdoktor Matthias Siewert vid Umeå universitet, utfört tillsammans med professor Johan Olofsson, tittar forskarteamet på högupplösta kartläggningar av arktiska ekosystem och hur drönarbilder kan förbättra detta.

Arktis varierande miljöer

Landskapet i Arktis är mycket varierande med många olika miljöer. Det framgår av satellitbilder ända från 80-talet att när Arktis blir varmare blir det också grönare, så ekosystemen förändras. Därför kan vi anta att det finns en mer produktiv vegetation i dag, men det ger upphov till frågor om vad som faktiskt händer.

– Drönare är en bra lösning eftersom de kan fungera som en länk mellan globala satellitskalor och små markområden. Mycket av det som förändras i Arktis händer på små skalor. Det är de små växterna som växer lite bättre nu när det blivit en eller två grader varmare, och mycket av det arbete som forskare gör i Arktis är inriktat på dessa små ytor på 30 cm x 30 cm. Det är svårt att se dessa förändringar ur en satellits perspektiv så drönare är användbara och det visar vi också i vår studie, säger Matthias Siewert.

Med drönare kan man mäta hur friska växter är och gör att man kan förutsäga hur mycket vegetation och produktion det finns i ett område.

Med drönarbilderna kan forskarna se små dammar, bäckar och att de på ett bra sätt representerar landskapet. Jämfört med satellitbilder kan drönarna ge ett bättre resultat eftersom satellitbilderna ger lite för grovkorniga resultat.

Vilka andra användningsområden finns med drönarteknik i ekologisk forskning?

– Vi kan se detaljer med drönare som vi inte upptäcker med satelliter, till exempel sorkar och lämlar i tundravegetation. Det intressanta med dessa gnagare är att de har populationscykler, det finns inte så många av dem under några år, och sedan exploderar plötsligt populationstillväxten. När det finns många av dem äter de faktiskt vegetation i tundran för att skapa sina egna stigar.

Matthias Siewert menar att vi måste vara mycket försiktiga med tolkningen av klimatförändringar, eller ”ett grönare Arktis”, och vad det verkligen betyder, för bortsett från ett grönare Arktis finns det också en effekt av att arktisk blir brunare. Det betyder att vissa områden blir grönare, men vissa områden blir ”mindre gröna”. Som till exempel med sorkar och lämlar blir Arktis vart tredje eller fjärde år lite brunare när deras populationer kulminerar.

– Med drönare kan vi upptäcka gnagskador i tundraekosystem, så vi kan säga ”I år sjönk produktiviteten, inte bara på grund av klimatet eller växterna utan för att det skedde en ekologisk process på marken”.

Vilka utmaningar finns med att arbeta med drönare?

– Utmaningen är verkligen hur lång tid det tar att bearbeta data. Många som använder drönare tänker väl bara ”Åh, det här måste fungera så snabbt”, men faktiskt att extrahera data tar tid, och det finns alltid några små oförutsedda problem på vägen.