Vill se bättre teknik för digitala möten

När fysiska möten läggs om till digitala måste större krav ställas på tekniken, menar Jennie Ekbeck, vd Umeå Biotech Incubator, tvåa från vänster i bild.
När fysiska möten läggs om till digitala måste större krav ställas på tekniken, menar Jennie Ekbeck, vd Umeå Biotech Incubator, tvåa från vänster i bild. Fysiska möten, som den på bilden, har blivit allt svårare att genomföra.

Vi behöver bättre teknik för digitala möten när vi fortsätter att ställa om på grund av coronapandemin, menar Jennie Ekbeck, vd för Umeå Biotech Incubator (UBI), en inkubator med startupbolag där många idag är beroende av att digitalt kunna möta kunder, partners och investerare.

Coronapandemin har inneburit en kraftig ökning av digitala möten och konferenser. Jennie Ekbeck menar att många bolag och forskare inom life science, som UBI arbetar med, har bra koll på den digitala tekniken. Men däremot finns mycket att önska av de digitala plattformarna, konstaterar hon.

Efter en lång vår med digitala möten ser hon ett stort behov av att tekniken för de digitala plattformarna tar flera kliv framåt. Digital Impact North bad henne berätta mer.

Digital Impact North: Hur ser din framtidsvision ut kring digitala mötesformer?

Jennie Ekbeck: Jag ser i mina flöden att många är less på digitala möten och bävar inför hösten då vi kommer hålla i och hålla ut. Alla dessa inlägg får mig att börja framtidsdrömma. I framtiden kommer de digitala mötena vara i 3D och att vi upplever att de vi har möte med sitter samma rum som oss själva. Tekniken gör att vi kan uppleva mimik och kroppsspråk vilket gör att mötena känns dynamiska och givande. Då kommer det även vara möjligt att småprata med personer närmast dig utan alla hör. Det digitala rummet blir som det analoga.

Vad behövs för att få bättre digitala mötesplattformar?

80 procent av vår kommunikation är kroppsspråket och mimiken och 20 procent är vad vi säger. Utmaningarna med dagens digitala möten är att vi inte i samma utsträckning kan uppfatta motpartens icke verbala kommunikation. Det är därför man blir så trött vid digitala möten för man behöver vara mer aktiv för att förstå vad andra faktiskt menar. Det som krävs för att då få till bättre digitala mötesplattformar är att utveckla produkter där även den icke verbala kommunikationen inkluderas och att det är möjligt med dubbelriktad samtidig kommunikation. I dagens digitala verktyg blir det mer monologer än dialoger.

Vilka fördelar tror du att bolag kan få om det behärskar digitala mötesformer?

Det Covid-19 har bidragit till är att öka den digitala mognadsgraden i världen. Tidigare tyckte många att digitala möten var omständliga och man hade svårt att hantera tekniken. Men bara efter några veckor in i pandemin var det längre inte några problem. Alla hade lärt sig de olika produkterna och alla var inloggade i god tid till möten.

Under våren upplevde jag att världen kom närmare och blev mer inkluderande, i alla fall inom life science. Umeå är en relativt liten life science-ort och det finns fem andra noder i Sverige. Vår bransch har fått mycket kritik att Sverige eller Norden inte ser sig som en region utan alla håller sig på sin kant. Men när alla möten under våren var digitala kunde jag från Umeå delta i möten på flera orter i Sverige som jag annars aldrig skulle ha prioriterat eller bjudits in till.

När världen inte är längre bort än ett videosamtal så ligger inte Umeå så långt borta för investerare och kompetens. Våra bolag i Umeå har en relativt hög mognadsgrad för att använda digitala kommunikationsverktyg och att arbeta på distans på grund av det långa avståndet. Jag ser att detta har varit en fördel under denna vår.

Vilka utmaningar ser du?

Utmaningarna med dagens verktyg är framför allt att deltagarna inte prioriterar kvalité på ljud och mikrofoner vilket förstör upplevelsen. En annan utmaning är att videosamtal kräver bra uppkoppling vilket inte alla delar av världen kan erbjuda. De komponenter som krävs för att utveckla 3D-möten finns, exempelvis 3D-ljud inom dataspel. Det handlar också om att uppleva hela rummet digitalt, det vill säga som när du med ögat kan uppfatta saker i ögonvrån.

Frågan är hur man gör tekniken lättanvänd, prisvärd och tillgänglig för den breda massan. För att det ska fungera så krävs det att den blir lika spridd som kameran i din dator. Annars blir det som i videokonferensens begynnelse att motparten måste ha samma teknik som du och då faller hela konceptet. Det måste nog bli ett mellanläge där man fortfarande sitter framför sin skärm, alla deltagarna blir utplacerade runt ett fiktivt bord och du styr kameran med tangenterna på ditt tangentbordet.

Möten i 3D ligger förmodligen en bit fram i tiden, men vad kan göras redan nu på kort sikt?

Det skulle vara bra om vi kunde få till bättre ljud på datorerna och via plattformarna. Mycket ligger i om du har headset eller ej, men jag kan tycka att framtidens datorer även borde ses som en videokonferensutrustning så att det är möjligt att sitta framför datorn utan headset utan att motparten upplever det som dålig ljudupptagning.

Jag skulle även vilja att tekniken möjliggjorde mer dialog istället för monolog som idag. När jag har ett möte med flera personer så behöver jag se alla som deltar för att kunna uppfatta vilka som håller med och vilka som har en annan åsikt. För det är när man inser att man har olika perspektiv i frågor som utveckling sker. Dagens teknik erbjuder tyvärr inte den möjligheten.